Lars Peter Wåhlin

Prost i Norrvidinge. Född 23 juli 1772. Död 9 september 1834 i Norrvidinge.

Student 1782 [10 år gammal!], fil mag. i Lund 1790, studerade i Uppsala 1792 -93, docent i litteraturhistoria 1793, kanslist vid Kungl. utrikesexp. 1797, besökte s.å. "de flesta tyska akad. och Danmarks båda lärosäten", prästvigd 1800, teol. kand. s.å., teol. lic. 1801, vice pastor i Farhult 1803, förordnad uppehålla professuren i historia april - maj 1805, kyrkoherde i Farhult och Jonstorp s.å., teol. dr i Uppsala 1809, prost 1810, kyrkoherde i Norrvidinge och Dagstorp 1819.

Under vistelse i Uppsala och under utrikes resor fick han tillfälle att göra sig bekant med många betydande kulturpersonligheter (i hans stambok finns dikter och andra bidrag av både Schiller, Klopstock, Herder, Fichte och andra tyskar liksom även av Anna Maria Lenngren, Thorild, J.D. Wallerius m.fl. svenskar. Allt detta visar vilken utomordentligt verksam man L.W. var under de omkring 20 år han tillhörde akademin. ... "Ser man närmare på hans oförtrutna litterära aktivitet, måste man emellertid nog erkänna, att den mera kritiska samtiden hade rätt i sin uppfattning, att åtskilligt av hans flödande retorik balanserar på gränsen till det pekorala." "Trots sin framåtanda måste L.W slutligen resignera på den akademiska karriär som han givetvis tänkt sig."

Men L.W hade inte glömt sina ungdomsårs akademiska aspirationer. Efter att i omkring ett kvarts sekel ha levat skild från de akademiska sysselsättningarnas centrum fann den nu 57-årige L.W. sig manad att anmäla sig som sökande till domprostbefattningen i Lund, där hans halvfarbror Christian Wåhlin 1829 slutat sin de senaste åren helt vegetativa tillvaro. Den följande befordringsstriden kom att icke minst genom L.W:s ingripande redan från början präglas av stor hetsighet. Det slutade med att en annan sökande utnämndes. L.W. hade vägrat att "speciminera" (avlägga lärdomsprov). Insinuationer framfördes att han inte hade vågat. I förbittring över den kränkningen skrev L.W på rekordtid en teologisk avhandling. Det blev en disputation som väckte enormt uppseende, bl.a. för att det hela kom att forma sig till en lärd revolt mot akademins lärdomsmonopol. L.W hade inbjudit präster från landet att vara opponenter, och en rad skickliga latinare kom dit och överraskade åhörarna med sin lärdom och stilistiska förmåga. En gyckelmakare överöst biskop och fakultet med det grövsta hån och ovett. För L.W:s vidkommande blev emellertid det hela mest en desperat demonstration som de flesta betraktade som bevis på hans bristande balans. Åtskilligt tyder dock på att man, hans förlöpningar till trots, inte gjorde L.W, full rättvisa och att hans långa frånvaro från akademin i alltför hög grad blev utslagsgivande. [Carlquist 7 s.321 ff.]

P.G. Ahnfeldt skriver i Studentminnen 2 s. 35 så här: "Ett nyktert och i allo städat presthus var dr L.P. Wåhlins i Norrhviddinge. Doktorn var en strängt ceremoniös man, hans doktorinna en mild och angenäm fru, barnen väl upptuktade och sediga. Det borde således aldrig falla någon af de senare in att, i fadrens närvaro eller der det annars gälde observansen, gå före en äldre bror eller syster genom en dörr eller intaga högra sidan, der åldern anvisade den venstra. Pastorsadjunkten hade ock sin plats given. En gång hände det sig likväl att en sådan tog dristighet till sig och klef fram och satte sig i soffan. Principalen bleknade, men sade ingenting. Först sedan adjunkten lemnat platsen, tog doktorn sin näsduk, gick bort och fejade rummet efter embetsbrodern. Berättelsen har jag af denne som sedan blef Wåhlins efterträdare i Norrhviddinge och som visste att förtälja åtskilliga liknande drag af Wåhlins ordningsanda." (L.P. Wåhlins efterträdare hette Anders Jesper Möller.)

Boken "Söta Louise och ollonfläsk" av Inger Rudberg bygger på brev som Lars Peter Wåhlin har skrivit till sin hustru och sina barn. Den är verkligen läsvärd för den som vill lära känna familjemedlemmarna och den tid de levde i. Boken innehåller bl.a. ett omfattande personregister.

Sara Juliana "Julie" Wåhlin. Född 14 mars 1804-03-14 i Farhult (M). Död 4 juni 1874-06-04 i Lund. Gift 1823-02-12 i Färingtofta med Lars-Magnus Strömsten. Kyrkoherde i Everlöv. Född 1796 i Ängelholm. Död 1846 i Everlöv. Lars-Magnus Strömsten var medhjälpare till Lars Peter Wåhlin först i Farhult och sedan i Norrvidinge. Han gjorde sin blivande hustru, kyrkoherdens dotter, med barn innan de gifte sig, vilket var en stor skandal (se Söta Louise s. 135 ff).

Carolina Beata Wåhlin. Född 19februari 1806 i Farhult(M). Död 16 maj 1807 i Farhult (M). (Enl. Johannes Adrian föddes hon 1806-10-09 och dog hon 1807-12-16.)

Anna Lovisa "Louise" Wåhlin. Född 18 november 1808 i Farhult (M). Död 4 juni 1840 i Ystads Sankta Maria (M)

Johanna Laurentia Wåhlin. Född 5 februari 1810. Död 7 mars 1810.

Petter Samuel Wåhlin. Född 28 augusti 1811 i Farhult (M). Död 28 januari 1879 i Ingelstorp (M).

Sophie Sofia Wilhelmina Wåhlin. Född 8 januari 1813-01-08 i Farhult (M). Död 26 december 1900-12-26 i Malmö. Gift 1833-09-27 i Norrvidinge (M) med Carl Fredrik Reuterdahl. Vinhandlare. Född 1797 i Malmö Karoli (M). Död 1876-06-09. Han var bror till ärkebiskop Henric Reuterdahl som nämner brodern i sina memoarer. Många ättlingar.

Otto Christian Wåhlin. Född 18 juni 1814 i Farhult (M). Död 8 februari 1883 i Helsingborg. Uppkallad efter faderns farbror och fosterfar akademisekreteraren och domprosten Christian Wåhlin. Fyrmänning till sin hustru. Mer finns att läsa i Helsingborgs historia V.3. Gift 1852 i Arendala (öster om Lund) med Henrietta Sophie Roth. Född 1817-01-17 i Glemminge. Död 1905-04-10 i Helsingborg.

Fredrika Charlotta Wåhlin Född 18 juli 1815 i Farhult (M). Död 24 november 1891 i Gustav Adolf (L)

Carl Ludvig Wåhlin. Född 12 maj 1819 i Farhult (M). Död 1 juli 1894 i Malmö.

Lars Johan Wåhlin. Född 10 juni 1822 i Norrvidinge (M). Död 15 oktober 1863 i Malmö Karoli (M)

Carolina "Lina" Wåhlin. Husföreståndarinna hos brodern Petter i Ingelstorp. Född 16 februari 1825 i Norrvidinge (M). Död 16 september 1911 i Ingelstorp (M). Har ägnats en utförlig presentation av Thane Adrian i berättelsen "Mamsell Lina".

Sven Wåhlins berättelse om släkten Wåhlin.